blogg

April 13, 2018
Därför ska du läsa mänskliga rättigheter!
Studenter i programmet mänskliga rättigheter, THS

Under slutet av 90-talet och början av 00-talet menade många forskare i mitt fält att mänskliga rättigheter gav uttryck för något ”gränsöverskridande och gruppsammansvetsande i dagens globala och mångkulturella värld”. Mänskliga rättigheter beskrevs som värderingar som det stora flertalet av världens länder accepterat som bindande genom de internationella överenskommelser som slutits på området, värderingar som sades utgjorde tröskelvärden för civilisatorisk utveckling som alla anständiga samhällen måste sträva efter att uppfylla.

Idag är det politiska och ideologiska läget annorlunda. Flera ledande forskare hävdar nu att vi befinner oss i en tid då idéer om mänskliga rättigheter står lägre i kurs än på mycket länge.

Den här dystra bilden delas också av en del ledande människorättsorganisationer och FN-organ. I december förra året lät FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al Hussein, meddela att han tänker lämna sin post. Som skäl angav han det allt mer spända och oförutsägbara internationella läget, inte minst efter valet av Donald J. Trump i november 2016: “After reflection, I have decided not to seek a second four-year term. To do so, in the current geopolitical context, might involve bending a knee in supplication; muting a statement of advocacy; lessening the independence and integrity of my voice—which is your voice.”

Just nu pågår ett livligt samtal bland människorättsforskare om hur vi ska hantera det här läget, ett samtal som kokat ner till frågan om huruvida mänskliga rättigheter som idé och som rättslig och politisk praktik har någon som helst framtid.

De mest cyniska rösterna här menar att mänskliga rättigheter – eller åtminstone det internationella systemet med konventioner, övervakningskommittéer och domstolar – har nått vägs ände. I sin omdiskuterade bok The Twilight of Human Rights Law framhåller Eric Posner hur det rådande internationella systemet är behäftat med flera allvarliga brister. Normerna är otydliga och de flesta av övervakningsorganen arbetar med bristfälliga kunskaper om de länder de är satta att granska. Posner lyfter också fram forskning som indikerar att systemet inte haft någon positiv effekt på den faktiska efterlevnaden av mänskliga rättigheter, åtminstone inte sedan början av 90-talet. Även om han inte uttryckligen säger det, tycks han mena att vi vår uppgift nu bör vara påskynda undergången. Vi bör helt enkelt låta det internationella systemet kollapsa, och samtidigt överge arbetet för mänskliga rättigheter till förmån för andra internationella projekt (Posners förslag är internationell biståndspolitik).

Men det är långt ifrån alla som delar Posners glåmiga verklighetsbeskrivning. I hennes senaste bok, Evidence for Hope, förlitar sig den amerikanske statsvetaren Kathryn Sikkink på en rad olika kvantitativa analyser för att visa att internationella konventioner om mänskliga rättigheter fortfarande kan ha praktisk betydelse. Inte minst påpekar hon att till synes negativa trender exempelvis vad gäller förekomsten av tortyr och sexuellt våld till stor del har att göra med en större medvetenhet om mänskliga rättigheter, vilket helt enkelt leder till att fler fall rapporteras. Hon förutspår att arbetet för mänskliga rättigheter även fortsättningsvis kommer att präglas av politisk kamp och vara full av bakslag. Men hon ställer sig oförstående till argumentet om att ett kargare politiskt klimat och det internationella systemets ständiga tillkortakommanden skulle göra normerna mindre relevanta.

En tredje grupp forskare håller med Sikkink om att de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter fortfarande har praktisk relevans, men menar samtidigt att mänskliga rättigheter som ideologiskt projekt inte förmår att hantera vår tids verkligt stora utmaningar. Samuel Moyn skriver i sin nyutkomna bok, Not Enough, att de senaste decenniernas arbete för mänskliga rättigheter troligtvis gjort vår värld mer human, men påpekar samtidigt att detta har skett parallellt med en skenande ekonomisk ojämlikhet och en accelererad global uppvärmning. Till skillnad från Posner vill inte Moyn att vi ska sluta arbeta för mänskliga rättigheter. Men han vill få oss att inse att det arbetet har vissa inneboende begränsningar. Enligt Moyn kan mänskliga rättigheter enbart utgöra en mycket liten del av den typ av emancipatoriskt politiskt projekt som vår tids utmaningar kräver.

Som jag ser det lider hela den här debatten av en ganska påtaglig förvirring. Anledningen till att människorättsforskare så sällan håller med varandra är att de talar om helt olika saker.

Posner intresserar sig främst för det internationella systemets utformning och direkta påverkan på stater. Sikkink är istället upptagen med hur olika aktörer använder sig av internationella normer för att göra konkreta anspråk i rättsliga instanser eller trycka på för politisk förändring. Moyn är istället upptagen med frågan om hur mänskliga rättigheter historiskt sett samspelat med eller ersatt andra ideologiska projekt, så som nyliberalism och demokratisk socialism.

De olika lägesbeskrivningarna och framtidsprognoserna bygger alltså på helt olika förståelser av vad mänskliga rättigheter är för någonting.

Personligen är jag mest intresserad av mänskliga rättigheter som moraliskt och politiskt begrepp, eller som verktyg för att synliggöra olika former av sociala, ekonomiska och politiska orättvisor, och för att beskriva en värld som vi ännu inte lever i. I min egen idéhistoriska forskning om mänskliga rättigheter och barns rättigheter slås jag ständigt av hur det här begreppet getts olika innebörd av olika aktörer vid olika tidpunkter. Det är helt enkelt ett begrepp som visat sig rymma en enorm potential för att uttrycka grundläggande värden, och för att formulera slagkraftiga visioner om mer jämlika och humana samhällen.

Poängen är att arbetet med att definiera vad vi menar med mänskliga rättigheter och vad det innebär att arbeta för deras förverkligande aldrig kan avstanna.Det är bland annat därför som vi behöver fler riktigt skarpa människorättsvetare. Kanske är du en av dem?

Läs mer om våra utbildningar här. 

Facebook Dela på Facebook

Twitter Dela på Twitter

THS-BLOGGEN
Här bloggar lärare vid THS om allt möjligt som har med akademi, kyrka och samhälle att göra.