Teologiska Högskolan Stockholm

Frågorna kring vad det innebär att åka utomlands och studera via THS är många. För att få reda på lite mer träffade vi Sandra Rudholm som våren 2010 var student på programmet i mänskliga rättigheter och skrev sin kandidatuppsats i Kambodja.

Sandra bodde i Kambodja i tre månader, mestadels i huvudstaden Phnom Pehn. Vistelsen där bjöd på många olika intryck och nu i efterhand är hon den första att råda andra studenter att åka. – Jag tror inte att man kan läsa sig till all sorts kunskap. En viss sorts förståelse kan man nog bara få genom att möta människor ansikte mot ansikte och lyssna på deras berättelser, säger hon.

Uppsatsen hon skrev har titeln "Political empowerment of women - Strategies used by civil society Organizations" och handlar om hur samarbetet mellan åtta civila samhällsorganisationer resulterade i att antalet kvinnliga valda politiker fördubblades i kommunvalet i Kambodja. Samtidigt som hon jobbade med sin uppsats praktiserade hon på organisationen Gender and Development/Cambodia. Människorna hon mötte i samband med sin praktik där beskriver hon som oerhört inspirerande. – Det var kvinnor som faktiskt satte sina liv på spel för att få möjlighet att säga sin åsikt, som varje dag trots stort motstånd arbetade för mänskliga rättigheter och jämställdhet.

På plats i Kambodja fick hon möjlighet att intervjua både representanter från civilsamhället, politiker och statliga representanter i ämnet. Men vardagen där innehöll mer än bara studier. Det är ett land som delvis är färgat av sitt förflutna och många människor som Sandra mötte bar på spår från tiden med Röda Khmererna och Pol Pot. Men människorna var överlag oerhört snälla och hjälpsamma, vilket bland annat visade sig när det var dags att handla frukt på marknaden. Sandra hade för vana att inte pruta utan betalade gärna lite överpris. – För min del var det frågan om så lite pengar att jag gärna gav lite extra till personen jag handlade av, säger hon. Flera gånger hände det då att försäljaren började pruta åt henne och i slutändan envisades med att ge henne ett lägre pris än hon först gått med på.

Nu är hon hemma i Sverige igen och vardagen rullar på som vanligt. När jag frågar vad resan har inneburit för henne svarar hon utan att tveka. – Det jag framförallt bär med mig är de människor jag fått träffa och vad de har åstadkommit. Sen känns det värdefullt att ha fått skriva en uppsats utifrån fältstudien, det har gjort att jag fått chans att fundera på alla intryck och sätta dem i relation till alla teorier från programmet i mänskliga rättigheter.